Lina

Nu undrar ni säkert vad jag gör uppe vid den här tiden och det undrar jag också. Är så trött att jag snart stupar, men examensarbetet ska in imorgon klockan 10 och eftersom jag har jobbat hela helgen. Rickard sitter nu ochkämpar med min smmanfattning, den ska översättas till engelska och jag saknar just de kunskaperna.

Snart ska jag göra om arbetet till PDF-format och så ska det skickas in, allt för att få ta sovmorgon imorgon.

Har fått en utmaning.

Tre namn jag går under: Lina, Syster och Sjöblom

Tre saker som skrämmer mig: att bli underkänd på examensarbetet, cancer och att huset ska börja brinna.

Tre saker som jag har på mig: Trosor, BH och jobbtröjan (vilket innebär en Sverigetröja).

Tre sanningar: envis, spontan och stressad. (hinner inte skriva några utförliga svar.

Tre saker jag verkligen vill ha: En egen hemsida, ett eget företag och en månadslön

Tre bloggare jag utmanar: Janhans, Roman (om hon inte fött) och Båge.



Nu ska rickard ha datorn och skriva in arbetet.

Jag har så länge jag kan minnas verkligen ogillat melodifestivalen. Hela jippot för att rösta fram Sveriges bästa, som varje år är favorit. I alla fall om Sverige får välja.

I år hade jag bestämt mmig för att inte kolla på skiten. Men sällskapet ville se, så jag satt och stickade på min väska.
Jag har hela tiden trott att häxan som vi röstade fram (hon ser i alla fall ut som en) skulle komma sist. Tyvärr gav Malta Sverige en tolva och vi hamnade väl förmodligen inte sist. Vet inte vart de (sverige) hamnade för jag gick i från. När jag väl hade bestämt mig för att gå och lägga mig så kom Björn och skulle avge rösterna och jag skrattade så jag höll på att dö. Han var kvällens behållning och jag är glad för att sällskapet ville kolla på skiten.

Hoppas Sverige inser att det är en skittävling och att de drar sig ur den tills nästa år. Jag skäms över att delta.

Nu vill jag bli frisk. Jag orkar verkligen inte vara sjuk lägre. 6 veckor på onsdag och läkarna kan inget göra. Ytterligare något som är skit med Sverige. Sjukvården, om ni nu hade missat vad jag tycker om den. Förra läkaren var dock bra, för han lyssnade på mig och gjorde hundra tester på mitt blod. Bör det tilläggas att han inte var svensk? För en svenne hade inte tagit alla dessa tester på mig. De hade sagt, som de har gjort i 5 veckor, att jag ska äta alvedon och dricka mycket vatten och vila. Haha, skrattretande. Men nu tog han en massa prover och var trevlig. Hejja utländska läkare! Kanske finns det undantag även bland svenskar, jag har dock bara träffat en kunnig svensk läkare och det var min barnläkare som jag hade när jag var ung. Inger hette hon.

Det finns mycket som är bra med Sverige också, men inte är det charlotte och inte är det vårdcentralerna. Björn är något som är bra med Sverige. och Rickard och min säng och min familj och mina vänner och...

Säng säng säng sova sova sova....

Jag måste vara en av få människor som inte har använt mig av bloggkoll.com

Nu har jag studieflyktat med att uppdatera bloggkollen, så nu slipper jag kolla igenom alla bloggar efter uppdateringar, supersmidigt.

Så idag hissar jag:
bloggkoll.com
det fina vädret
att det är första veckan Rickard har sommartider på jobbet. Slutar 15 alla fredagar.
nytt golv i köket
min skaparglädje

Hissar man, måste man ju även dissa. Så jag dissar:
salmonellan som bror har
viruset som jag har haft i 23 dagar nu


Vad somändå är positivt är att jag har väldigt mycket jag kan hissa, men bara två saker att dissa. Det är bra =)

I övrigt har jag fått dille på att virka bröst. Japp ni läste rätt. Jag såg en tjej i England som virkade bröst och sålde som broscher och alla pengar gick till bröstcancerforskning, ungerfär som vi använder rosa bandet här i Sverige. Så nu ska jag göra virka en massa bröst och ha dem i en skål i vardagsrummet. Bild kommer senare, har bara skapat 2 än så länge.

Nu sitter jag och väntar på att mannen ska ringa för att säga att han har kommit fram. Han är på tjänsteresa i Warszawa.
Själv skriver jag på mitt examensarbete och kommer som längst till linnet. Linköping var något som var väldigt spännande, roligt och mitt liv 2003, men just nu känns det avlägset, mest något  nödvändigt ont.

Warszawa har nästan 2,9 miljoner invånare om man räknar med förorterna.
Jönnet har nästan 85 000 invånare (säkerligen med alla förorter inräknade =)) och är Sveriges nionde största stad. Befolkningen i jönnet ökar med ca 1000 människor om året.
Jönnet delas i två delar av munksjön och kanalen som förenar Munksjön med Vättern. På ena sidan ligger Öster och andra väster och det är på Väster jag och fästmannen oftast håller hus.


Här kommer några foton från kvällen i Jönnet den 5:e maj

Nu är det 206 dagar sedan bror åkte. 206 dagar sedan jag ens såg honom. Nej det är inte sant. För några veckor sedan såg jag honom på webcam.

Om typ 2 dygn är han hemma i Gränna igen, gött som tusan ska det bli. Då ska jag ha någon smarrig brunch klar till familjen.

Vilken underbar dag det blev igår!!

Rickard är världens bästa på att fixa och dona. Frukost på sängen halv åtta, med nyinköpta frallor från torget. Han har ordnat massor för att jag skulle ha en sjukt bra födelsedag i alla fall!
Det blev en jättebra och lugn dag!

Vi ställde in kalaset med de friska som skulle vara här och så samlades vi som redan hade viruset i kroppen för att fira lite. Mappa kom vid 18-tiden för att fira. Vi firade med Alcamopizzor och årets första rabarberpaj, presenter och kortspel =)

Jag fick många kort på posten igår, men ett som inte fick öppnas förrän idag och i det kortet var det fastklistrat en dikt.

Är man frisk när ögonen ser ut såhär, har  39 graders feber, hosta och är förkyld? (svaret finns under bilden)



Enligt den svenska sjukvården så är min rödögde fästman helt frisk, de tycker inte ens att de behöver undersöka hans ögon...

Natten till förra torsdagen bodde jag på hotell med min pappa.
Vi vaknade båda två klockan 00:54, sjuka. Sedan dess har det varit oförändrat. Mamma blev sjuk dagen före och rickard blev sjuk dagen efter.

Så idag är jag inne på min åttonde dag som sjukling.
Det suger väldigt mycket.

Imåndags ringde jag till vårdcentralen för att jag ville ha hjälp för min hosta och mitt onda i halsen. Men som vanligt tar de mig inte på allvar. JAG HATAR DEN SVENSKA SJUKVÅRDEN!!
Att jag har feber som pendlar upp och ner, spelar ingen roll, att jag stundtals bara kan ta halva andetag spelar inte heller någon roll.
Jag sa till sjuksköterskan, även kallad idioten, att jag har svårt att andas

Jag:        Jag undrar vad jag ska göra åt min feber, halsont och att jag ibland får svårt att andas?
Idioten:  Får du inte luft när du andas?
Jag:        Jo jag får ju luft, men det känns tjockt.
Idioten:   Så du får luft när du andas?
Jag:        Ja jag får luft, men det är jobbigt att andas på nätterna
Idioten:   Då är det nog ingen fara, drick mycket och ta alvedon och hör av dig om det blir värre.

Det tror fan att jag får luft, om än inte så mycket, annars hade jag nog varit begravd vid den här tidpunkten!

Jag jämför det här med att jag som lärare skulle ha ett utvecklingssamtal med en elev som är svag i något kärnämne. Jag som pedagog säger till mamman att vi inte tänker sätta in extra resurser utan att de får höra av sig om det blir värre, så ska vi överväga om vi ska försöka hjälpa eleven.
Jag är inte en sådan lärare. Jag tycker att alla som har problem ska få stöd och hjälp!!

Jag lovade mig själv att inte ringa tillbaka dit, eftersom jag inte får någon hjälp, för att den svenska sjukvården är ett stort skämt.
Tror de att jag ringer dit och låtsas att jag är sjuk för att jag tycker att det är kul att gå till en okunningvårdcentral och spendera pengar.

Idag hade jag dock inget val.
Jag ringde igen, en trevligare idiot svarade. Hon tyckte det lät konstigt och ville gärna titta på mig, men idag hade de ingen tid. Så för att få en tid imorgon måste jag gå upp halv åtta för att ringa och boka. Det lät som om hon tyckte att jag skulle ringa något journummer, men det skulle aldrig falla mig in. Dit ringer man bara om man har hjärtstillestånd, typ.

Jag får se hur jag gör. Jag vill inte förnedras av några idioter som inte kan sin sak.



Ibland önskar jag att jag bor kvar i Österrike. För det är klasskillnad på sjukvård och sjukvård!!

mitt 25-års kalas får nog bli inställt =(

Jag bestämde mig igår för att med 38,8 i feber trycke i mig ett gäng alvedon och följa med upp till Linköping.

Vilket jag gjorde helt rätt i!

Här följer min match i mobilen:

Jag behöver ett råd.

Idag kan Hv säkra sitt tredje SM-guld. Jag har ju självklart biljett!
Saken är den att jag inte vet om jag ska  åka till Linköping. Jag ligger här hemma med 38.5 i feber. Det kanske inte låter så mycket, men jag blir alltid dålig när jag får feber.
Nu till mitt problem: ska jag åka dit och hejja fram mitt lag?!?

Jag har 3 alternativ.

Alternativ 1: stanna hemma i soffan med täcket på. ensam.
Alternativ 2: åka till mappa, som oxå är sjuka, och titta på matchen.
Alternativ 3: Åka med min fästman till Linköping för att fullproppad med alvedon hejja fram min favvolag.

Jag tror aldrig att jag skulle förlåta mig själv om jag inte såg dem vinna, men samtidigt har ju LHC hemmaplan och ett guld i Kinnarpsarena skulle ju stå sig högre. Hmm.

Vad göra?

Nu har jag varit på alla slutspelsmatcher i Kinnarps arena, alla utom en tror jag.

Varje gång jag står där i klacken och det är 5 minuter kvar av matchen blir jag lika förbannad. Varför överhuvudtaget gå på hockey om man ska gå hem 5 minuter innan matchen är slut?

Det är ju som att sitta och titta på film och stänga av filmen utan att ha fått se hur den slutar.

Nu får det bli ändring på det! Jag blir så förbannad på alla er som missar slutet. Stanna kvar, stå upp och applådera ert lag!

Jag läste en artikel, som en fröken länkade till, och kom att tänka på om kläder måste vara uppdelade i en pojkhörna i butiken och en flickhörna i butiken. Måste pippihåret finnas på flickans del av utklädningskläderna i leksaksaffären? Måste det i födelseannonsen stå vilket kön det blev på barnet?

För ett tag sedan såg jag en födelseannons där det stod någonting i stil med:

Äntligen har vi blivit föräldrar till ett barn!

I många andra annonser står det: flaggan i topp det blev en med snopp. Varför vara så könsfixerade. Ska vi om vi får en dotter skriva: Hon kom som en fjärt, det blev en med framstjärt??

Vi föds inte till svenskar, vi blir det!
Vi föds inte heller till kvinnor, vi blir det!

När jag var liten, eller rättare sagt tonåring, var jag riktigt tuff och det var inget som fick mig att fälla en tår eller att bli rädd. Jag var verkligen aldrig rädd och var inte den som fällde en tår i onödan. Min önskan var att bli polis, så att jag fick vara med där saker händer, så att jag kunde få lite spänning.

Nu sitter jag här och har inte ens två veckor kvar till min 25-årsdag. Jag grät konstant i 2 timmar igår när jag tittade på When a man loves a woman. När filmen var slut frågade rickard om jag var helt färdig, om jag inte skulle lägga mig å sova för att jag visst borde vara helt slut efter att ha lipat så länge.
Jag var till och med trött när jag vaknade imorse. Och hade drömt mardrömmar om filmen. Jag lever mig in i filmer jag ser, jag tror jag lever mig in mer än någon annan när jag tittar på filmer. Film är ingen avkoppling för mig. Längre!
Jag tror det är därför jag hellre stickar eller virkar eller syr eller surfar eller spelar spel än att titta på någon film i flera timmar.

Så idag när jag kom hem från jobbet så sa Rickard att han hade laddat hem något som inte var sorgligt. Drömmar om guld. Så nu har jag suttit och gråtit till det i 20 minuter.
Drömmar om guld är alltså en film om hur HV tog guldet 2004. Jag önskar så otroligt mycket att HV kan få sitt guld igen, helst på hemmaplan, eller helst ett guld överhuvudtaget!
Imorgon ska vi stå där hela min familj (inte bror då) och skrika fula ord och sjunga Håve-låten i klacken! Vi har även biljetter till onsdagsmatchen, men då kommer jag bo med far på hotell eftersom jag ska på en lärarintervju!

Nu ska jag leta reda på min älskade Bosse Ahl-tröja så att jag kan stå å skrika i den imorgon!

Efter att ha sökt in till polisutbildningen några gånger insåg jag att jag blev allt mer känslig. Allt det som jag sa när jag var 13 år, om att jag skulle låta mina barn vara ute hur sent de ville, att de inte skulle behöva äta upp maten och att de nog visst skulle få gunga på stolen skulle jag nog inte alls gå med på idag. Som sagt jag är snart 25 år och det är tur att jag inte har några barn för då hade jag varit en riktig hönsmamma.

För övrigt har jag ingen som helst 25-års kris. Jag har hunnit göra hur mycket som helst på dessa 25 år, tänk då hur mycket roligt jag hinner göra på kommande 25 år av mitt liv. Shit vad kul det kommer att bli! Och jag får själv välja om jag vill gunga på stolen eller inte och jag får komma hem precis så sent jag vill =)

Alla mina nsökningar har gett resultat!

Idag ringde det från ett privatnummer och jag svarade som jag så glatt brukar.
Mannen i andra änden sa att han var rektor. Hjärtat hoppade över några slag eller om det tog några extra. Nervös blev jag.
Mannen i fråga var intresserad av mig, inte av mig på grund av min kropp, men på grund av mina kvalifikationer. YES!
Jag ska bara ringa och bestämma tid med mannen för en intervju.

Tjoohoo!

Första ansökningen gav resultat, undrar just hur det blir med mina andra 15 jag har postat...

Jag gick och la mig strax efter 22 idag, trott och besviken efter hv:s förlust mot lhc. Det kommer att bli en tuff match, men att det blev förlust idag var väl egentligen bara bra. Hv förlorade både första matchen i kvarten och i seminm så vi nog ro hem guldet.

Det som oroar mig mest är telefonsamtalet jag fick i första perioden. Min examensarbetskompis ringde och sa att hon varit hos psykolog idag för att hon haft svår ångest och därför hoppar av examensarbetet med mig. Många tankar som snurrar i huvudet och så är jag en aning stressad över arbetet oxå.

Pust.

Nu ska jag lägga mig bredvid min snörvlande karl.

Jag testade vårt bredband idag...

ta emot: 12,98 Mbit/s
skicka: 0,87 Mbit/s

så är det med 24 Mbit/s vad vi betalar för och ändå står det att vi fick ett bra resultat...!