Om olycklig och lycklig kärlek
Nu har jag gråtit en skvett till The Bachelor! Först när han "gjorde slut" med den ena. För att hon var så stark. Och sen har jag gråtit lite för att han valde rätt och för att de var så gulliga!
Det är få gånger i livet man är så ledsen som när det tar slut och man verkligen inte trodde det. Och få gånger man är så lycklig som när man känner att allt bara är rätt och man har otroligt kul ihop. Jag tror visserligen att det är viktigast att man har roligt ihop och gör saker tillsammans!
Påtal om olycklig kärlek så är det typ ett år sedan allt med Daniel började. Hela otrohetsaffären. Ja fy!! Hur grymt ledsen jag var, att jag inte kunde äta, sova eller dricka. Och det tog lång tid att återhämta sig och komma tillbaka till verkligheten. Då trodde jag aldrig att jag skulle kunna skratta igen. Men såhär drygt 10 månader efter att jag kom på honom mår jag toppen igen!!! Klart jag kan tycka att han kunde skött det hela snyggare! Jag är dock glad att jag samma kväll som jag fått veta allt och pappa hämtade mig i Mjölby och körde mig hemhem var stark när Daniel ringde. Jag minns vad jag sa till honom, att det är minsann han som går miste om något, å inte jag! De ord och händelser jag trodde att jag alltid skulle ha på näthinnan har mattats av och är nu inte alls lika klara längre. Vissa saker sitter kvar och går ut över fel person.
Daniel och jag har fortfarande kontakt. När morfar sa till mig att det här aldrig skulle gå över bestämde jag mig för att det måste gå att gå vidare och ha kontakt. Och det går! Jag tror tilloch med att det är en fördel. När det var som jobbigast kunde jag alltid ringa och fråga om fler detaljer. Idag är det skönt att ha kontakt med honom för att få veta om han mår bra och om det går bra för honom. Han ringde i förrgår och mådde dåligt, det var skönt att han fortfarande ringer till mig när han är ledsen.
Men jag inser nu att det var som jag sa, det är/var jag som gick vinnande ur det här. Jag är en mycket starkare person, gladare och njuter mer av nuet eftersom man aldrig vet hur länge det varar. Jag har träffat en pojke som bryr sig om mig och som får mig att skratta och må bra. Mer behövs nog inte sägas...
Det jag lärde mig på det hela är att man alltid måste sätta kompisar i första rummet och alltid göra det man själv vill.
Familjen och vänner behövs i alla lägen så för er som inte redan vet så var rädd om dem!
Vad djup jag blev... hehe
Nu ska jag städa, kommer en gubbe hit imorgon 07:00 som ska sätta in en fläkt...
Hej hej
Det är få gånger i livet man är så ledsen som när det tar slut och man verkligen inte trodde det. Och få gånger man är så lycklig som när man känner att allt bara är rätt och man har otroligt kul ihop. Jag tror visserligen att det är viktigast att man har roligt ihop och gör saker tillsammans!
Påtal om olycklig kärlek så är det typ ett år sedan allt med Daniel började. Hela otrohetsaffären. Ja fy!! Hur grymt ledsen jag var, att jag inte kunde äta, sova eller dricka. Och det tog lång tid att återhämta sig och komma tillbaka till verkligheten. Då trodde jag aldrig att jag skulle kunna skratta igen. Men såhär drygt 10 månader efter att jag kom på honom mår jag toppen igen!!! Klart jag kan tycka att han kunde skött det hela snyggare! Jag är dock glad att jag samma kväll som jag fått veta allt och pappa hämtade mig i Mjölby och körde mig hemhem var stark när Daniel ringde. Jag minns vad jag sa till honom, att det är minsann han som går miste om något, å inte jag! De ord och händelser jag trodde att jag alltid skulle ha på näthinnan har mattats av och är nu inte alls lika klara längre. Vissa saker sitter kvar och går ut över fel person.
Daniel och jag har fortfarande kontakt. När morfar sa till mig att det här aldrig skulle gå över bestämde jag mig för att det måste gå att gå vidare och ha kontakt. Och det går! Jag tror tilloch med att det är en fördel. När det var som jobbigast kunde jag alltid ringa och fråga om fler detaljer. Idag är det skönt att ha kontakt med honom för att få veta om han mår bra och om det går bra för honom. Han ringde i förrgår och mådde dåligt, det var skönt att han fortfarande ringer till mig när han är ledsen.
Men jag inser nu att det var som jag sa, det är/var jag som gick vinnande ur det här. Jag är en mycket starkare person, gladare och njuter mer av nuet eftersom man aldrig vet hur länge det varar. Jag har träffat en pojke som bryr sig om mig och som får mig att skratta och må bra. Mer behövs nog inte sägas...
Det jag lärde mig på det hela är att man alltid måste sätta kompisar i första rummet och alltid göra det man själv vill.
Familjen och vänner behövs i alla lägen så för er som inte redan vet så var rädd om dem!
Vad djup jag blev... hehe
Nu ska jag städa, kommer en gubbe hit imorgon 07:00 som ska sätta in en fläkt...
Hej hej
Kommentera gärna så blir jag glad =)
Trackback
