Lina

Igår sprang rickard 4,2 mil. Sån känsla i hela staden!!

Själv var jag avundsjuk, jag hade ju så gärna velat spring, men för första gången i mitt liv valde jag hälsan först, det är inte det jag brukar göra. Men att bli sämre nu hade jag inte orkat, jag är ju på väg tillbaka till livet igen och så ville jag absolut inte sabba min Sverigeresa på torsdag. Shit jag inser att jag snart är vuxen.

Jag stod i starten och fick syn på Rickard och han mig. Tårögd av avundsjuka och stolthet. Tog U-bahn till Schwedenplatz och stod där och Rickard kom fram och tog vattnet jag hade med. Tog U-bahn hem för att byta till en bättre kamera. Satte mig på Paulo Bortolotti, glass och vatten, även här fick Rickard syn på mig och kom fram till mig. Jag tog mig ner till målet och där stod jag och väntade i 2 timmar drygt. Tårögd hela tiden typ, för att alla var så stolta över sig själva, alla jublade och stämningen var så otrolig.

Nästa år blir det göteborgsvarvet!!

Och ikväll ska vi på Opera!



(Glöm inte att kolla infötterna på denna bloggen)