Jag vill inte
Jag vill inte, vill inte, vill inte, VILL INTE flytta hem, hm det är ju inte mitt hem, mitt hem är ju här!
Jag trivs så bra här och jag kommer inte att trivas så bra i Sverige igen. Åh ångest!!!
Jag vill bo här där mina möbler finns, där mitt liv är, där min Rickard är!
Jag kan åka hem och jobba i sommar, men sen flytta tillbaka hit igen, eller. Åh!
Idag är sista hela dagen i Wien, inatt är sista natten i min EGEN säng!
Nu måste vi börja packa... Allt ska tömmas. FY!
Något som är bra är i alla fall att jag har klarat allt vad tyska heter. Och nu aldrig mer en språkkurs, i alla fall inte på några år. Men man vet ju aldrig vart man hamnar senare.
Jag trivs så bra här och jag kommer inte att trivas så bra i Sverige igen. Åh ångest!!!
Jag vill bo här där mina möbler finns, där mitt liv är, där min Rickard är!
Jag kan åka hem och jobba i sommar, men sen flytta tillbaka hit igen, eller. Åh!
Idag är sista hela dagen i Wien, inatt är sista natten i min EGEN säng!
Nu måste vi börja packa... Allt ska tömmas. FY!
Något som är bra är i alla fall att jag har klarat allt vad tyska heter. Och nu aldrig mer en språkkurs, i alla fall inte på några år. Men man vet ju aldrig vart man hamnar senare.
Cameran vs Rocky
Jag har drömt att jag var otrogen mot Rickard inatt och denna person jobbade på Rickards jobb och var inte vem som helst. Han var Brad Pitt!
Alltså en ganska schysst jobbarkompis till Rickard.
Vi var hemma i mitt gamla flickrum för att sedan åka hem till honom i jönnet senare.
Vi hånglade, eller jag hånglade upp honom, han besvarade kyssen men stötte sedan bort mig och började gråta.
Han ville alltså inte hångla med mig, bara vara kompis.
När jag berättade det här för Rickard undrade han om jag fick hans autograf, men det fick jag ju inte, bara ett hångel och det är ju bättre än en autograf.
Jag frågade honom vad han ville att jag skulle kalla honom, det första var ett konstigt namn som jag hade svårt att uttala och nästa gång sa han, du kan kalla mig Cameran (för övrigt namnet på Rickards boss)
Vi bestämde att vi skulle hålla tyst om hånglet, jag och Brad, han var rädd att Angelina skulle bli svartsjuk.
Sedan formaterade han om min dator, och precis då vaknade jag.
Så nu är jag mest besviken över att det inte var på riktigt, jag var ju nästan kär i honom när jag vaknade...
Så nu får jag dras med Rickard istället, å det ska ni veta, det är inte helt fel det heller!
Alltså en ganska schysst jobbarkompis till Rickard.
Vi var hemma i mitt gamla flickrum för att sedan åka hem till honom i jönnet senare.
Vi hånglade, eller jag hånglade upp honom, han besvarade kyssen men stötte sedan bort mig och började gråta.
Han ville alltså inte hångla med mig, bara vara kompis.
När jag berättade det här för Rickard undrade han om jag fick hans autograf, men det fick jag ju inte, bara ett hångel och det är ju bättre än en autograf.
Jag frågade honom vad han ville att jag skulle kalla honom, det första var ett konstigt namn som jag hade svårt att uttala och nästa gång sa han, du kan kalla mig Cameran (för övrigt namnet på Rickards boss)
Vi bestämde att vi skulle hålla tyst om hånglet, jag och Brad, han var rädd att Angelina skulle bli svartsjuk.
Sedan formaterade han om min dator, och precis då vaknade jag.
Så nu är jag mest besviken över att det inte var på riktigt, jag var ju nästan kär i honom när jag vaknade...
Så nu får jag dras med Rickard istället, å det ska ni veta, det är inte helt fel det heller!
Budapest
Nu har Rickard och jag varit på en minisemester!
Jag älskar att resa, det är en drog, en farlig drog.
Jag vill ut på fler äventyr, jag vill inte flytta tillbaka till Sverige. Sverige är ett vackert land, men mycket i Sverige är riktigt dåligt om man jämför mad andra länder. Sjukvården är ett bra exempel!!
Många som bor i Sverige, köper bara svenska produkter. Det ska vara svenskt kött och svensk kyckling och så vidare, men vad är det som gör att det svenska köttet är bättre än det danska eller det Östrerrikiska köttet?
När jag flyttar tillbaka ska jag försöka vidga min syn lite. Jag kan lika gärna köpa kyckling från tyskland elelr england. Sjukvården måste jag tyvärr besöka, men jag tänker ställa krav och går det inte får jag väl helt enkelt lämna landet för att få det man behöver.
Undrar just vart man hamnar när man blir stor. Just nu ska jag tillbaka till Sverige för att slutföra min utbildning, men sen? Om 10 år, eller 20 eller när man är gammal.
Ja det är frågan.
Här är några foton från Ungern.
slottet
en spindel
här får jag precis fågelskit på mig...
Här bodde vi
fler kanske kommer...
Annars hittar ni fler på resdagboken.se alias linarickard
De kommer dock tidigast ïkväll.
Jag älskar att resa, det är en drog, en farlig drog.
Jag vill ut på fler äventyr, jag vill inte flytta tillbaka till Sverige. Sverige är ett vackert land, men mycket i Sverige är riktigt dåligt om man jämför mad andra länder. Sjukvården är ett bra exempel!!
Många som bor i Sverige, köper bara svenska produkter. Det ska vara svenskt kött och svensk kyckling och så vidare, men vad är det som gör att det svenska köttet är bättre än det danska eller det Östrerrikiska köttet?
När jag flyttar tillbaka ska jag försöka vidga min syn lite. Jag kan lika gärna köpa kyckling från tyskland elelr england. Sjukvården måste jag tyvärr besöka, men jag tänker ställa krav och går det inte får jag väl helt enkelt lämna landet för att få det man behöver.
Undrar just vart man hamnar när man blir stor. Just nu ska jag tillbaka till Sverige för att slutföra min utbildning, men sen? Om 10 år, eller 20 eller när man är gammal.
Ja det är frågan.
Här är några foton från Ungern.
slottet
en spindel
här får jag precis fågelskit på mig...
Här bodde vi
fler kanske kommer...
Annars hittar ni fler på resdagboken.se alias linarickard
De kommer dock tidigast ïkväll.
Den baddräktstid nu kommer...
Hittade en omgjord låt på min favoritsida.
Kopierade den rakt av och här är den:
Kopierade den rakt av och här är den:
Den baddräktstid nu kommer, när magen är för stor.
Då valkar bara sväller, och celluliter gror.
Generande behåring, lyfts fram i solens ljus.
Nej stranden verkar boring, vi stannar inomhus.
De krav som sommar´n ställer, förstör vår ledighet.
Vi sitter där å gnäller, fy fan vad jag e fet.
Fast vem vill motionera, när man kan sitta still.
Nej låt oss revoltera, vi tar en kaka till!
Då valkar bara sväller, och celluliter gror.
Generande behåring, lyfts fram i solens ljus.
Nej stranden verkar boring, vi stannar inomhus.
De krav som sommar´n ställer, förstör vår ledighet.
Vi sitter där å gnäller, fy fan vad jag e fet.
Fast vem vill motionera, när man kan sitta still.
Nej låt oss revoltera, vi tar en kaka till!
Rocky
Jag har skapat detta åt min Rocky =)
World Wide Knit In Public Day 2007
Hallå, jag hade helt missat!
Idag är det World Wide Knit In Public Day 2007! Det får man ju bara inte missa, så nu ska jag sticka och sticka. Hoppas det är nära en toalett =)
Idag är det World Wide Knit In Public Day 2007! Det får man ju bara inte missa, så nu ska jag sticka och sticka. Hoppas det är nära en toalett =)
SKIT
Ja så kan man beskriva mitt tillstånd just nu...
Jaha, så har det gått ca 6 veckor sedan man for mellan sjukhuset och sängen.
Jag trodde att det hade gått över eftersom jag började kunna äta normalt och ävenkom igång med löpningen igen. Men inte då.
Sedan i onsdags har jag varit sjuk, denna gången. Jag orkar snart inte mer, min kropp orkar inte mer. Jag får inte ens behålla vattnet jag dricker, men denna gång bara vägrar jag att ligga med dropp på sjukhus. SJukhus tar på krafterna, att prata sjukhustermer på ett främmande språk när man är sjuk tar än mer på krafterna.
Så nu dricker jag i alla fall en liter vatten och springer akut till toan 5 minuter senare och hoppas på att kroppen hann ta upp något av det som snabbt rann igenom mig.
Jag har även ätit 2 brödbitar, så denna gången ger jag mig inte, jag ska övervinna sjukhuset.
Nu ska jag lägga mig i min älskades knä framför TV:n och hoppas på att jag får ligga still i åtminstone 25 minuter.
Snälla någon, gör så att jag kan äta och slippa kväljningar. Och att jag på mindre än 60 minuter kan få i mig en fralla.
Jaha, så har det gått ca 6 veckor sedan man for mellan sjukhuset och sängen.
Jag trodde att det hade gått över eftersom jag började kunna äta normalt och ävenkom igång med löpningen igen. Men inte då.
Sedan i onsdags har jag varit sjuk, denna gången. Jag orkar snart inte mer, min kropp orkar inte mer. Jag får inte ens behålla vattnet jag dricker, men denna gång bara vägrar jag att ligga med dropp på sjukhus. SJukhus tar på krafterna, att prata sjukhustermer på ett främmande språk när man är sjuk tar än mer på krafterna.
Så nu dricker jag i alla fall en liter vatten och springer akut till toan 5 minuter senare och hoppas på att kroppen hann ta upp något av det som snabbt rann igenom mig.
Jag har även ätit 2 brödbitar, så denna gången ger jag mig inte, jag ska övervinna sjukhuset.
Nu ska jag lägga mig i min älskades knä framför TV:n och hoppas på att jag får ligga still i åtminstone 25 minuter.
Snälla någon, gör så att jag kan äta och slippa kväljningar. Och att jag på mindre än 60 minuter kan få i mig en fralla.
Om skatten.
Jag såg att jag fått tillbaka pengar på deklarationen. Det är kul, det är alltid ett välkommet bidrag såhär inför sommaren. Egentligen är det ju redan mina pengar, men det känns ju liksom inte så. Vad jag ska göra för de tre lapparna som sattes in på konton kan jag tyvärr inte berätta.
När jag bodde hemma minns jag alltid att pappa sa samma saker till min mamma varje år då deklarationen kom. "Jaha, hur mycket pengar har du skänkt till kyrkan i år då och hur mycket har du skäkt till GAIS?" sedan som svar på vad mamma sa sa han alltid "Hur ofta har du varit i kyrkan och hur ofta hur du varit nere i sporthallen?".
När jag var så stor att jag förstod vad han menade, bestämde jag mig för att fundera över vad jag själv tyckte var rätt. Jag insåg ganska snart efter att jag konfirmerat mig, att kyrkan och dess tro inte var något för mig. Jag respekterar självklart dem som tror på det, men jag insåg då jag konfirmerade mig och fick lite inblick i vad som stod i bibeln inte var något för mig.
Jag gick direkt (okej kanske först ett år senare) till pastorsexpeditionen för att skriva på om ett utträde ur den svenska kyrkan.
Jag tycker det är väldigt konstigt att jag måste skriva på papper som säger att jag inte ska betala skatt till kyrkan, det borde vara något som man själv väljer att göra. Jag tycker att man borde skriva på ett papper om att man vill betala skatt till kyrkan.
Jag är i alla fall inte med i den svenska kyrkan.
Detta innebär att jag helst inte vill gifta mig i kyrkan, om min blivande man vill gifta sig just i kyrkan så ställer jag självklart upp på det. Är det viktigt för honom så är det klart att jag vill göra det som känns rätt för honom.
Jag drömde att Rickard och jag gifte oss, men när vi stod där framme och vi skulle säga våra löften fick jag panik. Jag viskade till Rickard att jag kan ju inte stå här och lova något inför gud, Rickard hjälpte mig. Prästen tyckte det var helt okej och Rickard lovade inför gud att alltid älska mig och blablabla. Själv lovade jag bara honom att älska honom tills döden skiljer oss åt. Och det kändes bra för mig.
Och precis som i drömmen skulle jag inte vilja lova gud någotäven om jag gifter mig i en kyrka.
Något annat jag och Rickard har diskuterat är om Barnen ska bli döpta eller om man bara ska ha namnkalas. (Okej vi har inte diskuterat det så himla mycket...) För mig är det viktigt att barnen inte blir döpta utan att de får bestämma det själva när de blir tillräckligt gamla och förstår vad det innebär. För honom vet jag inte hur det är, men det är också något som inte är helt enkelt.
Men om jag fick gifta mig med mig själv och även fick barn själv, det sista går ju faktiskt att fixa med adoption medan det första är svårare. Så skulle jag gifta mig borgerligt med egna löften och behålla mitt eget namn och barnen skulle jag ha ett namnkalas till, där alla kan träffas ändå.
Själv är jag döpt och det är ingenting jag har valt själv. Trots att jag hade varit tvungen att döpa mig om jag skulle konfirmera mig. Det var helt enkelt en kompromiss mina föräldrar hade. Döptes jag som min mamma ville, så skulle jag heta Sjöblom och om jag inte döptes hade det blivit min mammas namn. De gifte sig dock borgerligt ca 9 år senare och tog min pappas namn, så nu heter hela familjen Sjöblom.
Mycket av det här är ett senare problem, då det varken är förlovning, bröllop eller barn på gång. Men mina tankar väcktes idag igen då jag såg att jag fick tillbaka på skatten.
När jag bodde hemma minns jag alltid att pappa sa samma saker till min mamma varje år då deklarationen kom. "Jaha, hur mycket pengar har du skänkt till kyrkan i år då och hur mycket har du skäkt till GAIS?" sedan som svar på vad mamma sa sa han alltid "Hur ofta har du varit i kyrkan och hur ofta hur du varit nere i sporthallen?".
När jag var så stor att jag förstod vad han menade, bestämde jag mig för att fundera över vad jag själv tyckte var rätt. Jag insåg ganska snart efter att jag konfirmerat mig, att kyrkan och dess tro inte var något för mig. Jag respekterar självklart dem som tror på det, men jag insåg då jag konfirmerade mig och fick lite inblick i vad som stod i bibeln inte var något för mig.
Jag gick direkt (okej kanske först ett år senare) till pastorsexpeditionen för att skriva på om ett utträde ur den svenska kyrkan.
Jag tycker det är väldigt konstigt att jag måste skriva på papper som säger att jag inte ska betala skatt till kyrkan, det borde vara något som man själv väljer att göra. Jag tycker att man borde skriva på ett papper om att man vill betala skatt till kyrkan.
Jag är i alla fall inte med i den svenska kyrkan.
Detta innebär att jag helst inte vill gifta mig i kyrkan, om min blivande man vill gifta sig just i kyrkan så ställer jag självklart upp på det. Är det viktigt för honom så är det klart att jag vill göra det som känns rätt för honom.
Jag drömde att Rickard och jag gifte oss, men när vi stod där framme och vi skulle säga våra löften fick jag panik. Jag viskade till Rickard att jag kan ju inte stå här och lova något inför gud, Rickard hjälpte mig. Prästen tyckte det var helt okej och Rickard lovade inför gud att alltid älska mig och blablabla. Själv lovade jag bara honom att älska honom tills döden skiljer oss åt. Och det kändes bra för mig.
Och precis som i drömmen skulle jag inte vilja lova gud någotäven om jag gifter mig i en kyrka.
Något annat jag och Rickard har diskuterat är om Barnen ska bli döpta eller om man bara ska ha namnkalas. (Okej vi har inte diskuterat det så himla mycket...) För mig är det viktigt att barnen inte blir döpta utan att de får bestämma det själva när de blir tillräckligt gamla och förstår vad det innebär. För honom vet jag inte hur det är, men det är också något som inte är helt enkelt.
Men om jag fick gifta mig med mig själv och även fick barn själv, det sista går ju faktiskt att fixa med adoption medan det första är svårare. Så skulle jag gifta mig borgerligt med egna löften och behålla mitt eget namn och barnen skulle jag ha ett namnkalas till, där alla kan träffas ändå.
Själv är jag döpt och det är ingenting jag har valt själv. Trots att jag hade varit tvungen att döpa mig om jag skulle konfirmera mig. Det var helt enkelt en kompromiss mina föräldrar hade. Döptes jag som min mamma ville, så skulle jag heta Sjöblom och om jag inte döptes hade det blivit min mammas namn. De gifte sig dock borgerligt ca 9 år senare och tog min pappas namn, så nu heter hela familjen Sjöblom.
Mycket av det här är ett senare problem, då det varken är förlovning, bröllop eller barn på gång. Men mina tankar väcktes idag igen då jag såg att jag fick tillbaka på skatten.
En skymt av Pungen
På den här bilden ser man en skymt av Maradonas Pung
